Skit dag...
Fy fan ibland blir jag så jävla trött bara. Varför kan inte två människor som ändå valt o leva tillsammans försöka att både ge o ta till den andre? Är det uppfostran o uppväxt eller funkar människors hjärnor så otroligt olika? Blir så jävla besviken i vissa skeden.
Hatar o lämna en gråtande Lina på dagis o sen veta att hon kommer vara där med nästan helt främmande människor... Inte ha kontrollen på nåt vis.... Är det bara jag eller håller någon mer med?
Jag erkänner att jag är mer känslig nu som mamma än innan... Då kunde man bara ta livet med en klack spark för att man visste att runt hörnet väntar ALLTID något spännande. Nu Som blivande två barns mor så finns skräcken alltid där, den KAN vänta bakom hörnet. Vad som helst kan ju hända. Inte bara barnen utan även mig, min familj eller någon runt mig. Ibland vill jag bara krypa ihop o gråta hejdlöst. Jag brukar för det mesta försöka vara positiv o stark men ibland rinner bägarn över...
Går in i vecka 24 imorrn o det har gått i en rasande fart! Herregud känns som det var igår jag fick Lina!! Kanske därför jag är skräckslagen för vad som komma skall...
Nu är det sova som gäller. Ska upp o jobba tidigt imorrn!
Vill också Önska Janne och Ann lycka till med er lilla o hoppas h*n kommer snart!
Wish me luck!
Jag "wishar" med massor av luck =)
Och vill du komma bort och släppa tårarna fria så vet du vart jag bor =)
Bra blogg du har! Jag har läst igenom några av dina andra inlägg och jag diggar vad jag ser :D.
Bra blogg du har! Jag har läst igenom några av dina andra inlägg och jag diggar vad jag ser :D.
