Nystekta bullar!
Stackars mammas lilla gryn, hon är snorig, hostar o är alldeles nere. Man blir så maktlös när de små blir sjuka!
Det har gått bra på dagis i veckan iallafall. hon har varit lite gnällig sista timmen men det kan man verkligen förstå! Jag har nog tyckt det varit mer drygt än hon! Tänkt på henne varje sekund när jag jobbat.
Jobbet funkar precis lika bra om inte bättre som när jag slutade sist! Märker faktiskt en stark positiv förändring bland skolelever! De flesta hejar faktiskt! O de var det inte så mycket med förut. Skit KUL tycker jag.
Ang. mitt förra inlägg så har väl stormen lagt sig lite. Hormonkossan kanske över reagerade lite. =)
Men det ska ändå bli skönt o få åka o jobba imorrn, för jag tror både Lina och pappa behöver umgås lite utan den sura mamman.
Idag har dagen bestått av endast mys. <3 Nu så här på kvälls kvisten har jag även gjort ett bull bak. Ska bli gott o ta med sig några till jobbet! =)
Nu känns det verkligen att magen växer. Trodde ändå någonstans att eftersom det inte var så längesen vi fick Lina så skulle det liksom bli lättare med magen denna gång, men ack så fel jag hade! Jag har mycket mer ont o verkligen känner hur det spänner och drar... Kanske är en pojk trots allt! =) kan väl hoppas! Roger vill ju ha en tjej till men nä, jag vill att ha en av varje. Här kommer en bild som är tagen V 23+1.
Och nu ikväll äntligen så har belysningen i utbyggnaden blivit inkopplad! Shit va snyggt det blev! Nu är det klinkers kvar o lägga o det ska bli en fröjd o få plocka in grejer o framför allt få en ny torktumlare o tvättmaskin! Fy fan va skönt o slippa hänga tvätt o hänga tvätt som luktar surt! Jävla skit maskin vi har nu. Usch.
Nä gott folk nu ska jag slänga bullarna i påsar o gå o sova sen! =)
Natti! O Grattis Janne o Ann till er pojk!
Skit dag...
Fy fan ibland blir jag så jävla trött bara. Varför kan inte två människor som ändå valt o leva tillsammans försöka att både ge o ta till den andre? Är det uppfostran o uppväxt eller funkar människors hjärnor så otroligt olika? Blir så jävla besviken i vissa skeden.
Hatar o lämna en gråtande Lina på dagis o sen veta att hon kommer vara där med nästan helt främmande människor... Inte ha kontrollen på nåt vis.... Är det bara jag eller håller någon mer med?
Jag erkänner att jag är mer känslig nu som mamma än innan... Då kunde man bara ta livet med en klack spark för att man visste att runt hörnet väntar ALLTID något spännande. Nu Som blivande två barns mor så finns skräcken alltid där, den KAN vänta bakom hörnet. Vad som helst kan ju hända. Inte bara barnen utan även mig, min familj eller någon runt mig. Ibland vill jag bara krypa ihop o gråta hejdlöst. Jag brukar för det mesta försöka vara positiv o stark men ibland rinner bägarn över...
Går in i vecka 24 imorrn o det har gått i en rasande fart! Herregud känns som det var igår jag fick Lina!! Kanske därför jag är skräckslagen för vad som komma skall...
Nu är det sova som gäller. Ska upp o jobba tidigt imorrn!
Vill också Önska Janne och Ann lycka till med er lilla o hoppas h*n kommer snart!
Wish me luck!